En bild som visar person, inomhus, sport, golv

Automatiskt genererad beskrivning
Jag längtar jag lovar 😀

Ok alla ni som har läst min förra post vet att cykeln har varit lite av en akilleshäl för mig. Mitt stora problem har varit att jag faktiskt inte har tyckt att det varit speciellt kul. Jag skall villigt erkänna att det var liknande för mig för många år sedan med löpning. Jag likställde att gå ut och löpträna som någon mental sjukdom som folk ådrog sig. Det som faktiskt fick mig att börja komma igång med löpning och uppskatta det var mitt aktivitets-armband. (hade inte köpt någon fancy klocka eller liknande utan det var precis när fitbit flex kom ut och var en enkel stegräknare.) Innan detta var konditionsidrott något väldigt främmande. När jag väl bytte ut denna mot min första polar pulsklocka var det kört. Att kunna titta på all statistik och jämföra och tävla med sig själv blev snabbt till en vana för att sedan utvecklas till att springa utan klocka och faktiskt bara uppskatta att vara ute i naturen. Nu skall jag inte överdriva det är inte många gånger jag ger mig ut utan klocka och pulsband men det händer. Den enda sporten där jag faktiskt inte bryr mig om hur jag loggar är simningen, det är bara härligt :-D. Hur som helst detta har inte riktigt funkat för mig på cykeln.

En bild som visar vägg

Automatiskt genererad beskrivning
kollar utsikten

Efter Ironman 70.3 i Helsingör så var det ju ganska uppenbart att jag inte hade tränat tillräckligt på cykeln. Jag förstod inte tillräckligt hur det fungerade, det var en helt ny gren för mig och jag hade inte lyckats sätta in mig i den. Jag hade kollat lite och hade en minimal förståelse för watt och kadens osv men inget mer. Jag hade dock ganska klart för mig vad jag ville göra 2020 och visste att skulle jag klara detta så behöver jag steppa upp inte bara ett eller två steg utan många.  Så att läsa om något och teoretisera om något brukar få upp min motivation ? (japp jag är skadad på det viset, ramlade mycket som barn) så många timmars läsande, googlande kollandes på youtube och frågat vänner, bekanta och inte så bekanta om råd kände jag mig redo att börja med min resa mot 2020.

Mina mål 2020.

En bild som visar person, inomhus, golv, man

Automatiskt genererad beskrivning
Bara en lvl till

Vad är då mina mål 2020. Jo ingen kommer ju ihåg en fegis så det blir en repris av IM 70,3 Helsingör 2 veckor senare blir det IM 70,3 Jönköping för att sedan försöka att ta mig i mål i Köpenhamn den 16 aug.  Men mål är mål och utan en ordentlig plan och förberedelser så blir mål inte uppfyllda utan bara tomma löften fyllda med unken skam 😀 (drama på hög nivå nu !!)

Så planen var att jobba med min FTP, strukturera mina pass och långsamt men säkert bli mer vän med cykeln.  Jag älskar utmaningar och viste att det fanns en hel del tacx utmaningar som jag såg framemot att man dessutom fick en liten vattenflaska skickat till sig om man klarade dessa gjorde det hela ännu bättre. Det är ju nästan som en medalj jag såg redan hur dessa skulle stå uppradade bredvid medaljer från andra lopp.  Jag hade fått en hel del råd att börja med Zwift men pga någon inrestörning så får jag ett naturligt motstånd till något när alla säger att det är så bra och du kommer älska det. (Vi kan vara tillbaka på det här att jag ramlade mycket som barn igen.) jag skulle minnsann visa att tacxchallanges var the shit och det där med zwift kan jag pyssla med sen. Medan detta planerande pågått har jag börjat cykelpendla fram och tillbaka till jobbet. Jag bor ca 2 mil från jobbet så det började bli några mil per vecka. Det som också hände under tiden var att det kom upp en challange från zwift på strava under världsmästerskapen i Yorkshire. Man skulle cykla 285 km på två veckor och man fick då en månads zwift medlemskap. Yes challange accepted !! Är det gratis så kan jag ju kolla in zwift jag hade dessutom hört talats om deras Triacademy som skulle börja i november och den skulle jag gärna vilja vara med på.  Så 285 km senare loggar jag in på zwift för första gången.  Zwift hittar trainern direkt och det var sjukt lätt att komma igång. Jag är inne i watopia för första gången. Till denna historia skall det läggas till att jag har en enorm förkärlek till spel, samt en ”lätt” beroende problematik och ett överaktivt bekräftelsebehov. Jag vet inte hur lång tid (och vill absolut inte veta, ignorence is bliss !!!) som faktiskt lagts på olika MMO, strategi eller själlösa plattformspel på olika konsoler, men vi pratar månader i effektiv speltid.

Det första som slår mig t.ex är inte att

  • avataren är baserad på min längd och vikt. (kort och bred om någon undra ?)
  • avatarens ben ändrar hastigheten när jag ökar kadensen
En bild som visar motorcykel, åker, cykel, man

Automatiskt genererad beskrivning
bra mycket snyggare digitalt 🙂

Utan att det finns en XP bar och levels. Jag cyklar runt några gånger i watopia och jag blir sold med en gång. Kanske att du kunde finnas någonting i det alla säger.

Jag signar upp till triacademy och förstår att här skall det även springas. Jag har en gammal bluetooth fotpod från polar som funkar alldeles utmärkt enligt diverse hemsidor.  Jag som avskyr att springa på löpband hur skall det gå. Det är ett antal veckor kvar innan triacademy börjar men jag kan inte hålla mig borta. Jag upptäcker mer och mer jag gillar med plattformen. Jag kan utforma mina egna workouts, jag kan köra färdiga planer och andras workouts och jag kan till och med importera workouts från trainingpeaks. Zwift Insider och whats on zwift blir sidor som jag verkligen kan rekomendera för att komma igång och fatta hur allt hänger ihop.  Jag är såld helt enkelt och jag har nu börjat att få lite koll på cykeln även om det är lång väg att gå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *