Redan i höstas anmälde jag mig och Hanna, alias West Coast Girls, till Amfibiemannen. Ett swimrunlopp som jag har sneglat på fler gånger. Sommar 2018 hade tävlingen ett uppehåll, men i år var det dags igen. Som tur är har jag en vän som aldrig säger nej till roliga och knasiga saker och sagt och gjort var vi anmälda.

Amfibiemannen är en varvsbana runt ön Arholma i Roslagens skärgårds norr om Stockholm. 21 km löpning och 5,1 km simning, utan brännmaneter och vassa havstulpaner som snittar upp knäna. Men kan lova att det erbjöd en hel del andra utmaningar för två västkustbrudar.

Förberedelse

Sista checken av utrustningen. Valde de mindre paddlarna p.g.a. mängden simning i tävlingen. Jag har främst simmat utan paddlar i år eftersom jag har fokuserat på Jönköping triathlon. Orca RS1 2019, kommer bli kanon i värmen. Gel såklart, vill ju inte gå tom och må dåligt efter loppet som jag gjorde i Jönköping. Simglasögon, öronproppar, långa strumpor och skor. Och Sportslick, den bästa salvan för skav.

Tävlingen gick av stapeln på lördagen och för att hinna i tid åkte vi upp redan dagen innan. Jag hade fått låna en lägenhet av en kompis på Lidingö och det var skönt att mellanlanda i Stockholm innan den sista tvåtimmarsturen till Arholma som vi tog på lördag morgon. Det är en bra bit från Hönö till Arholma.

Att lämna fina ön när det var 34 grader, strålande sol och båtutflyktsdags med familjen kändes sådär om jag skall vara ärlig. Packade till slut in mig i bilen och insåg snabbt att det var väldigt skönt med AC:n och njöt i min stabila 22 gradiga miljö i bilen. Det visade sig vara ett bra drag ändå, det här skulle bli skoj.

Avfärd

Lämnade lägenheten som planerat runt 07:30 på lördag morgon för att hinna i tid för start. Fixar det sista och Hanna springer raskt upp med nycklarna för att droppa i brevinkasten. Naj, naj… inser att jag behöver nyckeln för att få ut bilen ur garaget… shit!

Lite knivigt läge att få ut bilen utan nyckel. Som tur var fanns vår vän nära till hands.

Vad gör vi nu? Plan B. Som tur är bor lägenhetsägarinnan hos en kompis en bit bort och jag får pinsamt nog ringa och väcka henne en lördag morgon kl. 07:30. Till slut kom vi äntligen iväg och hann gott och väl i tid.

Söka skugga

Efter båtfärd hämtade vi ut vårat start-kit och sökte oss snabbt till skuggan. Det var en otroligt varm dag så dagens snackis var absolut värmen och hur det skulle bli att springa i våtdräkt och om man skulle ”cabba” ner eller inte.

Det började snart dra ihop sig för start, så det var bara att åla sig i dräkten och fylla strumporna med gel. Tävlingen första sträcka började med 3 km löpning så majoriteten började med halv dräkt och mössan av.

Ombytta och klara för start

Ready-Steady-Go

Jag och Hanna pratade om att ta det lite lugnt i början, men det gick väl sådär med det. Vi ställde oss i mitten av fältet och drogs såklart med i farten direkt efter start. Vi trummade på och farten var hög, i alla fall för oss.

Pigga och fräscha i början på loppet.
Fotograf: Elin Sterner

Det kändes ändå bra och snart var vi framme vid första simningen. Lite knöligt att ta på sig dräkten i farten, men det var värt böket. Vattnet var varmt och grumligt. Jag hade hört att algblomningen precis hade varit ganska stor och det var nog lite rester av det vi upplevde. Vi uppmanades att inte dricka vattnet om vi skulle överväga det… hmmm, den tanken hade inte riktigt slått mig. Vi från västkusten dricker aldrig vattnet när vi simmar.

Lte trångt i första simningen. Vi är lag 104.
Fotograf: Gunnar Eld

Fjärde damlag

Vi hade support av Elin Sterner, alias @doktorsterner, under loppet och fick reda på att vi låg som fjärde damlag efter första löpningen och simningen. Hoppla, det lät ju bra. Jag försökte spanade framöver för att se om det fanns några andra damlag i synhåll, men såg inga. Ja, ja, de är väl alldeles för lång fram tänkte jag.

Vi fortsatte vår resa och Hanna påminde mig om att ta en gel innan de många och långa simningarna som väntade oss inom kort. Jag var lite orolig att jag skulle bli kall eftersom det bara var korta löpningar emellan.

Banan tar oss fram på stigar, grusvägar, klippor och genom skyddsrum. Ett hål i väggen tar oss genom ett skyddsrum som har gjorts om till ett museum. Genom lite gångar och till slut upp för en smal spiraltrappa. När vi kom ut var vi plötsligt högt upp på ett berg med fantastisk utsikt. Så häftigt.

Lite kaxig

Efter några simningar var vi ikapp ett damlag och vi låg nu trea. Jag märkte att vi var bättre simmare och jag kände mig stark. Inga maneter som störde mig.

Efter några simningar till ser jag plötsligt ett damlag framför oss i en uppgång, har jag simmat så illa, vad hände här? Tittar på Hanna och hon säger att det är andra damlaget vi har kommit ikapp. Jag blir lite hetsad och ser att det är dags för hederlig klipplöpning, min och Hannas styrka. Yihaa! Försöker hänga på dem…tjong… jag faller handlöst, så plötsligt och oväntat. En mosshög släpper från klippan och jag faller på sidan och slår i hand, höft, knä och armbåge. Nej, nej! Samlar mig lite och kontrollerar skadan som är skedd. Jag hänger ihop, paddeln är hel, armbågen går att böja och det blöder inte… gött, bara att fortsätta!

Fryser så jag skakar

Tyvärr tappar vi andra damlaget, men vi kämpar vidare. Mer simning. Trots säkert 20 grader i vattnet börjar jag bli rejält kall av alla långa och många simningar och nu börjar jag skaka i hela kroppen, vill inte simma mer, dippar rejält. Hanna ser att jag är kall och säger till mig att stanna en stund. Jag får en Hanna-bamsesuperduperkram. Börjar nästan gråta, vill bryta, säger inget, biter ihop, tar en gel och kommer igen. Vi är ju trea, detta får vi inte tappa. Kom igen nu bruden, nu kör vi!

Övertaggad

Får lite ny energi och vill så gärna ta det där andra damlaget. Knak…jag trampar snett med foten. Nej, nej… igen. Inte min dag idag. Så övertaggad. Vill inte bryta, vill hålla tredjeplatsen.

Hör mig själv säga. Kom igen Hanna, köööör! Vi kan inte släppa detta nu! Jag hör att jag hyperventilerar och ber Hanna sänka farten liten, känns lite bättre och vi springer vidare. Nu är det bara fokus att INTE släppa förbi fjärde damlaget.

Djävulsön

Kommer ut till en ö som vi skall ta oss runt och sedan simma tillbaka. Elin ligger vid uppgången och peppar oss. Här henne säga: – Nu är det 4 km supertrixig natur framför er. Vi vet att fjärde laget flåsar oss i nacken. Jag tar av mig simmössan och kopplar loss linan, lägger det i dräkten och tar rygg på Hanna, hon är grym i denna terräng. Jag flåsar mest som en blåsbälg och vill bara komma fram till en terräng där Hanna kan dra mig. 4 km snart klart och dags för simning igen, skall bara ta fram linan och mössan… borta! Vart är linan? Vart är mössa? Nej, nej igen! Hur skall det gå nu? Jag skall ju dra Hanna i simningen och hon skall ju dra mig i löpningen!

Vi står och fipplar en stund innan simningen och får även reda på att fjärde laget tar in på oss. Där rök den tredjeplatsen, det var ju trist! Plötsligt kommer ett mixlag ikapp oss… med vår lina och min mössa. Vilka hjältar. Nu ä vi på´t igen.

Får precis reda på att ett mixlag har hittat vår lina och min mössa.
Fotograf: Elin Sterner

Sista rycket

Nu är det lite lättare löpning framför oss och inte mycket kvar av tävlingen. Hanna drar som en oxe och jag hänger som en vante efter henne. Foten känns ok. Jag simmar rakt och vi håller vår position, jag känner mig inte längre orolig.

Fotogram: Gunnar Eld

Sista löpningen är bara 1,5 km och Hanna ökar farten lite till. Vi kommer ikapp ett mixlag sista 500 m och jag skriker åt stackars Hanna att öka farten lite till. -Ta henne, skriker jag. Vi spurtar på upploppet och kommer i mål strax innan dem. Det visar sig att det är det lag som hittade vår lina och min badmössa. Känns helt plötsligt lite dumt, vi borde ju ha gett dem den spurten. De är våra hjältar och vi är dem evigt tacksamma. Tack igen om ni läser detta, ni var grymma och supersnälla!

Påfyllning

Efteråt serverades wraps och dryck. Inhemsk öl som smakade smaskens i värmen. Tyvärr skulle jag köra så det blev bara lite smakprov för min del. Självklart chips för återhämtning.

Väldigt roligt att få stå på prispallen och stort tack för paddlar och kniv som låg i prispåsen.

Prisutdelning damlag.
Fotograf: Gunnar Eld

Min slutsats

Skulle säga att detta var en av de bästa tävlingarna jag har varit med på, inte bara för att vi tog prisplats. Bra med parkering, bra båtförbindelser, trevliga funktionärer, fin bana, mycket båtar vid simningarna, bra markeringar vid simningarna, fint väder, god mat, fina priser och bra med information innan loppet.

Att även ta sig en lite road trip med en vän till Stockholm är en extra krydda på det hela och helheten blir en fantastisk upplevelse som jag gärna gör om igen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *