Ring, klocka ring! Skååååål, skål, skål! Gott nytt, gott nytt! Och så vidare. Helt plötsligt var klockan 00.01 och på telefonen stod det nu 1/1 2019, vad hände där? Ingen var förmodligen gladare än jag. Vem vill inte ha ett nytt år? Nya saker är häftiga saker. I förra inlägget som publicerades för en dryg månad sedan handlade det om tävlingsåret 2018, som utlovat kommer detta inlägg handla om tävlingsåret 2019, som det är tänkt att bli. En sak vet jag dock säkert om tävlingsåret 2019, det kommer inte bli som jag har planerat att det kommer bli. Jag kommer garanterat snubbla dit och tävla mer än planerat… Men här får ni mitt planerade tävlingsår utifrån vad jag vet och vill idag!
Tävling är den bästa träningen som det så fint heter. Jag lever efter den principen och brukar tävla så ofta och mycket jag bara kan. Jag ångrar sällan en tävling. Men under 2019 kommer det se lite annorlunda ut, det kommer vara ett lite annat fokus och annat upplägg på tävlandet. Jag har tagit hjälp, av en coach. Vi har gemensamt kommit fram till att dra ner på antalet tävlingar och kategorisera dem i tre olika prionivåer. Högsta nivån i prioordningen som vi kallar för A-tävling betyder formtoppning och stort fokus på resultat. Mellannivån som vi kallar för B-tävling betyder viss formtoppning och resultatfokus och tredje nivån, som vi kallar C-tävling betyder ingen formtoppning och tävlingen ses mer som ett bra träningspass och en härlig upplevelse (vilket är minst lika viktigt som resultatet). En klok indelning tycker jag. Tidigare har jag bara blåst på och krämat ut allt jag haft i kroppen för just den dagen och inte gjort någon formtoppning inför eller lagt mer fokus på någon speciell tävling, mer än kanske lite extra mental laddning om det är en lång tävling. Det har ju gått bra, men kan det här göra att det går ännu bättre? Den som hänger med över säsongen 2019 får se!
Tävlingarna som ”garanterat” ska göras under året är;
ÖTILLÖ VM (Alltså, om jag lyckas kvala, mer om det längre ned i inlägget)
Utöver dessa tänker jag såklart köra träningstävlingen GBG Swimrun. Trevligare event får man bannemej leta länge efter. En personlig favorit (även om bilden nedan kanske visar något annat, men jag mår faktiskt bra)! Målet 2019 är att vinna en deltävling och utmana banrekordet. Ödmjukt.
Övriga tävlingar då, såhär tänker jag;
ÖTILLÖ UTÖ och ÖTILLÖ VM är A-tävlingar.
Öloppet och Livigno SkyMarathon är B-tävlingar.
Övriga är C-tävlingar.
Vi börjar väl med elefanten i rummet? ÖTILLÖ. Jag är typ där, det saknas bara två saker…
- Jag har ingen lagpartner.
- Jag har inte kvalat och således ingen startplats.
Men alla andra delar som krävs känns HELT KLARA. Mja, en sponsor som kan bidra med en slant till startavgiften hade iof gjort gott för plånboken (om jag lyckas kvala då vill säga). Men allt annat är HELT KLART! Så gött. Men ja, jag tycker om utmaningar.
ÖTILLÖ är årets stora, stora mål. Det har på något vis varit drömtävlingen sedan swimrun gjorde storstilad entré i mitt liv, augusti 2016. Jag kan inte tänka mig en swimrunkarriär utan att ha kört ÖTILLÖ, för egen del. Alla har såklart olika mål. ÖTILLÖ är mitt. ÖTILLÖ är (som för många redan bekant) VM i Swimrun och går årligen första måndagen i september i Stockholms skärgård. Det är i runda slängar ett gäng mils löpning (drygt 6) och en hög med kilometrar att simma (typ 10 km), en heldag i den lite mindre salta skärgården som man också kan kalla det.
Men för att bena ut de två små utmaningarna som står mellan mig och ÖTILLÖ.
- Jag har ingen lagpartner
Jag vet inte än vem jag ska tävla med. Jag har några krokar ute på Västkusten, vi får se vem som nappar först och hur det känns. Det är ändå viktigt det där med lagpartner. Man ska funka som personer, ha samma mål, komplettera varandra bra i tävlingssammanhang och gärna kunna träna en del ihop inför race. Jag är helt övertygad om att när vårens solstrålar börjar värma har jag den pucken löst.
- Jag har inte kvalat har och således ingen startplats.
Hårdare nötter har man ju knäckt i sina dagar, ett litet kval ska man väl kunna kräla sig igenom ändå? En bra dag när solen och månen står rätt och jag har fått simhud mellan fingrarna och jetmotor där bak så ser jag inga hinder som kan stå i vägen mellan mig, min lagpartner och en kvalplats till ÖTILLÖ. Gör ni?
Det om det. Men om vi börjar från början i kronologisk ordning. First thing först. Edsvidsleden Trailrun. Härliga Aktiv Öresjö i Trollhättan ordnar denna fantastiskt trevlig tillställning i marsmånad. Redan slutsåld på både 14km och 28km. Jag ska springa 14km. Jag ser det som en C-tävling rent prestationsmässigt men ser ändå oerhört mycket fram emot att få uppleva loppet oavsett hur trötta ben jag har redan på startlinjen. Det är få små lokala lopp man hör så mycket gott om som Edsvidsleden Trailrun.
I maj blir det dags för säsongens första A-tävling. Tävlingen som vi redan snuddat vid för ett par stycken sedan – ÖTILLÖ Utö. Jävlar vad snabb jag ska vara då. Det kommer bli det första och (förhoppningsvis) enda kvalet jag gör till ÖTILLÖ. Det kommer såklart vara stenhård konkurrens, alla kommer vara där och alla kommer ha samma mål. Och det är att bräcka mig så att jag inte når mitt mål, så klart. Jag körde tävlingen för första gången i fjol, 2018. Otroligt fin tävling som passar mig bra! Det är korta simningar, mycket i och ur gångar i vatten och bitvis trixig löpning. Jag ser mig själv som en stark löpare i svår terräng och tycker mig ha fördel när det inte är för långa simningar, jag är trots allt en urusel simmare i jämförelse med en delfin eller en säl för den delen också. Jag är ok för att vara swimrunner men inte mycket mer än så.
Näst efter ÖTILLÖ Utö har jag tänkt att dra ner mot Europa för att springa mitt första lopp i Skyrunning världscupen – Livigno Skymaraton. Jag vet inte så mycket om loppet. Men va fan, vem vill inte springa ett lopp i italienska alperna? Jag tänker: Sol, höjdmeter, fantastiska utsikter och stigar. Och efter tänker jag: Vin, god pizza och italiensk glass. Kan det bli så mycket bättre? Dessutom är det intressant att få reda på hur långt efter de riktigt duktiga bergslöparna man är. Man ligger några träningstimmar efter vissa om man säger så. I Rich Rolls podd med Kilian Jornet berättade Kilian att han hade tränat minst 1000h/år de senaste 15 åren. Helt. Sjukt. Hur ska någon någonsin kunna klå det?
När jag har sprungit ned från bergen i Italien tänker jag börja ladda för ett lopp som känns otroligt viktigt. Det är ”bara” ett B-lopp i min prioordning för säsongen. Men jag kommer kriga för livet i loppet. Jag pratar såklart om framsidans stolthet gällande swimrun – Öloppet! Ett lopp som jag inte tidigare kört men nu bara måste ställa upp i. Är man swimrunner i Göteborg är det på något vis undantag om man inte har kört Öloppet. Jag har inte ens upplevt det från sidan. Så i sommar tänker jag uppleva det. Ambitionen är såklart hög och jag tänker gå på för allt vad jag är värd för att plocka en bra placering. Vem är sugen på att vara lagpartner här?
Efter Öloppet blir det fullt träningsfokus mot ÖTILLÖ (som jag då förhoppningsvis har kvalat till. Har jag inte det vet jag inte vad jag gör… då börjar jag med hästpolo eller någon annan sport som innehåller ”polo” men inte vatten.) Men mitt i träningsfokus och som en uppladdningstävling tänker jag köra 10 Island Swimrun i Göteborg. Också en klassisk tävling på västkusten som jag ännu inte ställt upp i men är ruskigt sugen på att köra. Vädret och förhållandena de senaste två året får en verkligen att längta (stormbyar, regn och allmänt stökigt).
Ja, sedan är vi då framme vid elefanten igen. ÖTILLÖ. Jag märker att det blir ett jävla tjat om ÖTILLÖ i det här inlägget, men det är lite så min säsong kommer se ut faktiskt. Det kommer vara mycket fokus åt det hållet. Går det så går det. Går det inte får jag låsa in mig på min kammare och fundera på vad jag gör mot 2020. Men så lång framförhållning är väl dumt att ha redan? Nu laddar vi mot 2019 tränar på så neoprenet ryker! Vi ses i skogarna och sjöarna!
