I vanliga fall hade ni nu kunnat läsa om våran upplevelse när vi till fots och till sims tog oss från Begur tillbaka till Platja d’Aro. Men när verkligheten kommer ikapp och solen börjar skina så har helt enkelt den grävande spaden och det pendlande löpsteget prioriterats framför det skriva ordet.

Men jag får väll säga håll till godo, med ert hav och land och skog, det är okej helt okej, håll till godo, ni fick ju ju så hälften vore nog…. 

Den som väntar….

Med vänlig hälsning // Andreas